Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefver borta i bigården och har först kommit hit i
dag för att hälsa på son min. Han vet.»
Hadsji-Murat förstod, att gubben icke ville
säga, hvad han visste, och hvad Hadsji-Murat
behöfde veta, och i det han lätt nickade med
hufvudet, gjorde han inga vidare frågor.
»Goda nyheter finnas inga,» yttrade gubben.
»Det enda nya är, att hararna fortfarande rådslå
om, hur de ska kunna jaga bort örnarna. Men
örnarna slita alltjämt sönder än den ena, än den
andra — i förra veckan tände de eld på höet för
Migitzborna, de ryska hundarna, må deras ansikten
bli sönderklösta,» hväste gubben ilsket.
Hadsji-Murats murid kom in, gick med långa,
lätta steg öfver jordgolfvet, tog liksom Hadsji-Murat
af sig kappan, geväret och sabeln, så att han
endast hade dolken och pistolen kvar, och hängde
själf upp dem på samma spik, där Hadsji-Murats
vapen redan hängde.
»Hvem är det?» frågade gubben Hadsji-Murat,
pekande på den nykomne.
»Min murid. Eldar är hans namn,» sade
Hadsji-Murat.
»Godt,» sade gubben och anvisade Eldar en
plats på filten bredvid Hadsji-Murat.
Eldar satte sig med benen i kors och fäste
stillatigande sina vackra fårögon på gubbens
ansikte. Gubben berättade, hurusom några tappra
gossar veckan förut tillfångatagit två soldater, dödat
den ena och skickat den andra till Sjamyl i Veden.
Hadsji-Murat hörde förströdt på, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
