Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett dygn, åt han endast litet bröd och ost, och
efter att ha tagit fram en liten knif under dolken,
tog han med den honung och bredde på brödet.
»Vår honung är god. I år är honungen
framför alla andra år både riklig och god,» sade
gubben, synbart belåten öfver, att Hadsji-Murat åt
af hans honung.
»Tack,» sade Hadsji-Murat och flyttade sig
ifrån bordet. Eldar hade nog velat äta mera, men
i likhet med sin höfding makade han sig också
från bordet och räckte Hadsji-Murat fatet och
kannan.
Sado visste, att han riskerade sitt lif genom
att taga emot Hadsji-Murat, ty efter tvisten mellan
Sjamyl och Hadsji-Murat hade alla tjetjentser vid
hotelse om straff blifvit förbjudna att taga emot
Hadsji-Murat. Han visste, att aulens invånare
hvilket ögonblick som helst kunde få reda på, att
Hadsji-Murat vistades i hans hus, och fordra hans
utlämnande. Men det oroade icke Sado, utan
fröjdade honom tvärtom. Han ansåg det för sin
plikt att försvara sin gäst, om det också skulle
kosta hans eget lif, och han var glad och stolt
öfver, att han handlade som han borde.
»Så länge du är i mitt hus, och mitt hufvud
sitter på mina axlar, skall ingen göra dig något,»
upprepade han för Hadsji-Murat.
Hadsji-Murat blickade in i hans glänsande
ögon, och då han förstod, att det var sanning, sade
han i högtidlig ton:
»Må du få glädje och långt lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
