Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem nere i djupet brusade ett stridt vattendrag,
bakom dem hördes tupparna gala i aulen. Öfver
dessa ljud urskildes hofslag, som kommo närmare,
och sorl af röster. Hadsji-Murat rörde vid sin
häst och fortsatte att rida framåt i samma jämna
traf. De som kommo efter redo i galopp och
hade snart hunnit upp Hadsji-Murat. Det var ett
tjugutal ryttare, aulens invånare, som beslutat att
gripa Hadsji-Murat eller åtminstone, för att rentvå
sig inför Sjamyl, låtsa, som om de ville gripa
honom. När de kommit så pass nära, att de
kunde urskiljas i mörkret, stannade Hadsji-Murat,
kastade från sig tyglarna, och efter att som
vanligt med vänstra handen ha knäppt upp fodralet
till bössan, tog han med högra handen fram den.
Eldar gjorde likaledes.
»Hvad viljen I?» skrek Hadsji-Murat. »I viljen
gripa mig? Så tagen mig då,» och han höjde
bössan.
Förföljarna stannade. Hållande bössan i
handen red Hadsji-Murat ner i hålvägen. Utan att
närma sig, följde ryttarna efter honom. När han
kommit upp på andra sluttningen af hålvägen,
ropade förföljarna åt honom, att han skulle höra
på, hvad de hade att säga. I stället för svar
aflossade Hadsji-Murat ett skott och satte af i
sporrsträck. Då han åter stannade, hördes icke längre
några hofslag bakom honom, icke heller galandet
af tupparna, men i stället hördes tydligare bruset
af vatten i skogen och då och då en ugglas
klagande skri. Skogens svarta vägg var helt nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
