Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den vänstra. Den sårade Avdejef bars
emellertid af några soldater tillbaka till fästningen.
Poltoratski skulle just bege sig tillbaka till Vorontsof,
då han bakom sig varseblef några ryttare, som
sökte hinna fatt honom. Han stannade och
inväntade dem.
Främst i spetsen på en hvitmanig häst red i
hvit kaftan, med en turban omkring pälsmössan
och med guldinlagda vapen, en man af
imponerande yttre. Det var Hadsji-Murat. Han red fram
till Poltoratski och sade något till honom på
tatariska. Poltoratski drog upp ögonbrynen och slog
ut med händerna till tecken, att han icke förstod,
och smålog. Hadsji-Murat log tillbaka, och hans
leende öfverraskade Poltoratski genom sin barnsliga
godmodighet. Poltoratski hade icke alls väntat sig
den förskräcklige bergsbon på det viset. Han hade
väntat sig en dyster, mager, folkskygg man, och
framför sig såg han nu den mest enkla och
okonstlade varelse, som smålog så godt, att han föreföll
som en gammal kär vän. Det enda egendomliga
hos honom var hans vidt uppspärrade ögon, som
lugnt, uppmärksamt och genomträngande blickade
in i andra människors ögon.
Hadsji-Murats följe bestod af fyra man. Bland
dem var samme Khan-Mahoma, som på natten
kommit till Vorontsof. Det var en rödblommig
man med klara, svarta, öppna ögon och ett rundt
ansikte, strålande af lefnadslust. Så var det en
undersätsig man med tofvigt hår och sammanvuxna
ögonbryn. Det var Khanefi, som förvaltade alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
