Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillåter inte...» utbrast generalen ännu mera
förbittradt.
I det samma kom Maria Vasiljevna infrasande
och efter henne en liten anspråkslös dam,
Miller-Sakomelskis hustru.
»Låt det nu vara nog, baron, Simon ville
icke visa er någon missaktning,» inföll Maria
Vasiljevna.
»Jag talar inte om det, furstinna.»
»Seså, vet ni hvad, låt oss lämna den där
saken. En dålig dispyt är bättre än en god träta.
Nej hvad är det jag säger!» Och hon brast i
skratt.
Generalens vrede smälte bort för den vackra
damens förtrollande leende. Ett smålöje skymtade
fram under hans mustascher.
»Jag erkänner, att jag handlat orätt,» sade
Vorontsof, »men...»
»Nå, jag förifrade mig också,» sade Miller
och räckte fursten handen.
Freden var sluten, och det beslöts, att
Hadsji-Murat en tid skulle stanna hos Miller och sedan
skickas till befälhafvaren öfver vänstra flygeln.
Hadsji-Murat satt i rummet bredvid, och fastän
han icke begrep, hvad som sades, begrep han
likväl, att de grälade om honom, och att hans
desertering från Sjamyl var en sak af största vikt för
ryssarna, och att han därför, om de icke förvisade
eller slogo ihjäl honom, kunde begära mycket af
dem. Dessutom begrep han också, att fastän
Miller-Sakomelski var chefen, hade han icke samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
