Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Godt, spänn för gråilen och ge dig af,» sade
gubben till Akim. »Men akta dig, att vi inte få
betala för dig som sist. Kom ihåg Petrucha.»
»När han var hemma, grälade ni på honom,»
snäste Akim åt fadern, »men nu, när han är borta,
hacka ni på mig.»
»Det är inte mer än du förtjänar,» sade
modern också förargad. »Du kan inte jämföras med
Petrucha.»
»Nå, låt det nu vara nog!» sade sonen.
»Låt det vara nog, säger du, när du går och
super upp allt mjölet.»
»Ska ni jämt gräfva upp den där gamla
historien,» sade sonhustrun.
Oenigheten mellan fadern och sonen förskref
sig sedan långt tillbaka, nästan ända från det Peter
gått ut som soldat. Redan då kände gubben, att
han bytt bort göken mot höken. Visserligen var
det endast rätt och billigt, så som gubben förstod
det, att den barnlöse skulle gå ut i stället för
familjefadern. Akim hade fyra barn och Peter
intet, men Peter var en lika god arbetare som
gubben, händig, praktisk, stark, uthållig och
framför allt arbetsam. Han var aldrig sysslolös. När
han gick förbi någon, som arbetade, skyndade han
sig alltid, liksom också gubben plägade göra, att
hjälpa till — att slå ett par hvarf eller lassa på hö eller
fälla ett träd eller hugga ved. Gubben tyckte synd
om honom, men det kunde ju icke hjälpas.
Soldattjänsten var som döden. En soldat var som en
afskuren brödkant, och det tjänade ingenting till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
