Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De känna, att de nu...» — detta nu betydde
under Vorontsofs ståthållarskap — »icke kunna
hålla ut längre,» sade en annan.
»Tout cela est grâce à vous,» sade Manana
Orbeliani.
Furst Vorontsof försökte dämpa de smickrets
vågor, som redan började öfverskölja honom.
Men det berörde honom angenämt, och han förde
i bästa lynne sin dam från bordet ut i salongen.
Efter middagen, då kaffet serverades i salongen,
var fursten särskildt vänlig mot alla, och i det han
gick fram till generalen med de röda borstiga
mustascherna, bemödade han sig att visa honom,
att han icke lagt märke till hans otymplighet.
Efter att ha gått omkring bland alla gästerna,
satte fursten sig vid spelbordet. Han spelade
endast det gammalmodiga l’hombre-spelet. Hans
medspelare var den grusinske fursten, en armenisk
general, som lärt sig spela l’hombre af furstens
kammartjänare, och den på sitt område berömde
doktor Andrejevski.
Efter att ha ställt bredvid sig guldsnusdosan
med Alexander I:s porträtt, öppnade Vorontsof de
satinerade korten och skulle just breda ut dem, då
hans kammartjänare, italienaren Giovanni, kom in
med ett bref på en silfverbricka. »En ny kurir,
ers nåd.»
Vorontsof lade ifrån sig korten med en ursäkt,
öppnade brefvet och började läsa. Brefvet var
från sonen. Han beskref Hadsji-Murats ankomst
och sammanstötningen med Miller-Sakomelski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
