Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amma,» sade han med en skakning på hufvudet,
»men hon tyckte i alla fall om min mor lika
mycket. Och mor förde oss till khanens palats,
och vi lekte med khanens barn, och khanschan
tyckte om oss.
Det fanns tre unga khaner, Abununtsal-Khan,
min broder Osmans dibror, Ummo-Khan, min
fosterbror, och Bulatj-Khan, den yngste, den som
Sjamyl kastade nerför bråddjupet. Men det
kommer sedan.
Jag var femton år, då muriderna började
ströfva igenom byarna. De bultade med
träklossar mot stenar och ropade: ’Muslemin gasavat!’[1]
Alla tjetjentser gingo öfver till muriderna, och
avarerna började också gå öfver till dem. Jag
lefde då i khanens palats och var som en bror
till honom — gjorde hvad jag ville, och hade
hästar och vapen och pengar. Jag lefde endast
för att roa mig och tänkte icke på någonting.
Och så lefde jag ända tills Kasi Mulla blef dödad
och Gamsat kom i hans ställe. Gamsat skickade
sändebud till khanerna för att säga, att om de
icke togo del i gasavat, skulle han komma och
förstöra Chunsach. Det gällde att tänka sig för.
Khanerna voro rädda för ryssarna, rädda för att
kriga mot dem, och khanschan skickade mig med
sin andre son, Ummo-Khan, till Tiflis för att be
den ryske öfverbefälhafvaren om hjälp mot Gamsat.
Öfverbefälhafvaren var baron Rosen. Han tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
