Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägna honom någon uppmärksamhet. Midt emot
honom stod den muntre Khan-Mahoma och
upprepade alltjämt ett och detsamma, blixtrande med
de svarta vidöppna ögonen och blottande de hvita
tänderna. Den vackre Eldar hade kaflat upp
ärmarna öfver sina kraftiga armar och gned
sadelgjordarna på en sadel upphängd på en spik.
Khanefi, den mest arbetsamme af dem och som
skötte hushållet, fanns icke i rummet. Han var
nere i köket och lagade middagen.
»Hvad gräla ni om?» frågade Loris-Melikof
Khan-Mahoma, efter att ha hälsat på dem.
»Det är han, som bara håller på och prisar
Sjamyl,» sade Khan-Mahoma och räckte
Loris-Melikof handen. »Han säger, att Sjamyl är en
stor man. Både en lärd och en helig man och
en dsjigit.»
»Hvarför har han då gått ifrån honom, när
han alltjämt prisar honom?»
»Gått ifrån honom har han, men prisar honom
ändå,» sade Khan-Mahoma, visande tänderna och
blixtrande med ögonen.
»Jaså, och du anser honom för en helig man?»
frågade Loris-Melikof.
»Vore han icke helig, skulle folket inte lyssna
till honom,» inföll Gamsalo hastigt.
»Sjamyl är inte en helig man, men det var
Mansur,» sade Khan-Mahoma. »När han var imam,
voro folket helt annorlunda. Han red omkring i
aulerna, och folket gick ut till honom för att
kyssa skörten af hans kaftan och ångrade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
