Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvitt en slags obehagligt kväljande känsla, och för
att döfva den, började han att tänka på, hvad som
alltid lugnade honom — på hvilken stor man
han var.
Fastän han somnat sent, steg han upp strax
efter sju, och efter att ha gjort sin vanliga toalett,
gnidit sin välfödda jättegestalt med is och bedt de
sedan barndomen inlärda bönerna: Heliga Guds
moder, Fader vår, Trosbekännelsen, men utan att
tillägga de frammumlade orden någon mening, gick
han i pälsrock och mössa genom lilla porten ut
på kajen.
Midt på kajen mötte han en elev vid juridiska
högskolan, en lika lång jättegestalt som han själf.
Vid åsynen af skoluniformen rynkade kejsaren
pannan, ty han tyckte icke om högskolan för dess
frisinnade åsikter, men ynglingens längd och den
ifver, med hvilken han gjorde ställning och honnör,
förjagade hans missbelåtenhet.
»Hvad heter du?» frågade han.
»Polosatof, ers kejserliga majestät.»
»Du ser präktig ut!»
Ynglingen stod fortfarande med handen vid
mössan, Nikolaus stannade.
»Vill du bli soldat?»
»Nej då, ers kejserliga majestät.»
»Nöt!» och Nikolaus vände sig ifrån honom
och gick vidare, i det han högt uttalade de första
ord, som föllo honom in. »Koperwein,
Koperwein,» upprepade han några gånger den unga
flickans namn från kvällen förut. »Afskyvärdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
