Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en hög tenor och han sjöng ovanligt tydligt och
uttrycksfullt. Det var isynnerhet en sång, som
Hadsji-Murat tyckte om, och som frapperade Butler
genom sin högtidligt sorgsna melodi. Han bad
tolken öfversatta innehållet.
Sången hade afseende på den blodshämnd, som
rådt mellan Khanefi och Hadsji-Murat. Den lydde:
»På min graf skall jorden snart vara torr, och
du skall mig glömma, kär moder min! Frodigt
gräs skall spira på kyrkogården och förkväfva din
sorg, min gamle fader. I syster mins ögon skall
tåren torka, och sorgen flyga sin kos ur hennes
hjärta.
Men du skall ej glömma mig, du min äldste
broder, förrän min död du blodigt har hämnats.
Och ej heller du, min yngre broder, skall glömma
mig förr än vid min sida du ligger.
Glödhet är du, o kula, och döden du bringar,
men var du ej förr min trogna slafvinna? Svarta
jord, du nu mig täcker, men lät jag icke min häst
dig trampa? Kall är du, död, men jag var din herre!
Min kropp tar jorden, min själ tar himlen.»
Hadsji-Murat lyssnade alltid till denna sång
med slutna ögon, och då den slutade med en
uthållande bortdöende ton sade han alltid på ryska:
»Vacker sång, bra sång.»
Poesien i det sunda kraftiga bergslifvet tog
efter Hadsji-Murats ankomst och umgänget med
honom och hans murider Butler ännu mera fången.
Han skaffade sig en beschmet, en kaftan, damasker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
