Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hos oss finns ett ordspråk,» sade han till
tolken. »Hunden gaf mulåsnan kött att äta,
mulåsnan gaf hunden hö, och bägge voro lika
hungriga som förut.» Han smålog.
»Hvarje folk tycker egna plägseder vara bäst.»
Samtalet fortsattes icke längre. Några af
officerarna drucko te, andra åto smörgås.
Hadsji-Murat tog tekoppen, som bjöds honom, och ställde
den bredvid sig.
»Vill ni ha grädde, en bulle?» frågade Marja
Dmitrijevna och bjöd honom.
Hadsji-Murat böjde på hufvudet.
»Alltså farväl nu!» sade Butler och rörde vid
hans knä. »När skola vi väl träffas igen?»
»Farväl, farväl,» sade Hadsji-Murat leende på
ryska. »Kunak buluk. Jag är din trogne kunak.
Det är tid... upp, i väg,» sade han och skakade
på hufvudet liksom åt det håll, dit han måste rida.
I dörren visade sig Eldar med något stort
hvitt öfver axeln och sabeln i handen.
Hadsji-Murat vinkade åt honom, och Eldar gick med
sina långa steg fram till Hadsji Murat och räckte
honom den hvita filtmanteln och sabeln.
Hadsji-Murat steg upp, kastade manteln öfver armen
och räckte den åt Marja Dmitrijevna, i det han
sade något till tolken.
»Han säger, att du tyckte om manteln, tag
den,» sade tolken.
»Hvarför det?» sade Marja Dmitrijevna
rodnande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
