Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord satte sig Hadsji-Murat vid bordet, i afsikt att
räkna pengarna.
När Kirillof tagit fram guldmynten och lagt
upp sju högar med tio dukater i hvarje —
Hadsji-Murat erhöll fem dukater om dagen — sköt han
dem fram till Hadsji-Murat. Hadsji-Murat rafsade
ihop guldet ner i kaftanärmarna, steg upp, gaf helt
oförmodadt regeringsrådet ett slag på axeln och
gick ut ur rummet. Regeringsrådet flög upp och
befallde tolken säga, att sådant där finge han icke
fördrista sig till, alldenstund han — Kirillof —
hade öfverstes rang. Detsamma upprepade
poliskommissarien. Men Hadsji-Murat nickade bara till
tecken, att han visste det, och lämnade rummet.
»Hvad skola vi göra med honom?» sade
poliskommissarien. »Han griper bara till dolken, det
är alltihop. Med de där djäflarna kan man inte
tala. Jag ser, att han börjar bli rasande.»
Så snart det mörknat, kommo från bergen
två spejare, insvepta ända upp till ögonen i sina
baschliker. Poliskommissarien förde dem till
Hadsji-Murat. Den ene af spejarna var en svart frodig
tavlintser (bergsbo) den andre en mager gubbe.
De underrättelser, de medförde, voro icke
glädjande för Hadsji-Murat. De af hans vänner, som
åtagit sig att befria familjen, vägrade nu rent ut
att göra det af fruktan för Sjamyl, som hotat med
de förfärligaste straff hvar och en, som hjälpte
Hadsji-Murat. Efter att ha åhört spejarnas
berättelse, stödde Hadsji-Murat armbågarna mot de
korslagda benen och satt länge tyst med sänkt hufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
