- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
176

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 23

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 7 fi

HADSJI-MURAT 62 ,

far i vredesmod stötte dolken i hennes bröst, för
att hon nekade att amma khanens son.

Sången lydde: »Din hvassa dolk sargade min
hvita kropp, men jag tryckte mina ögons ljus, min
lille son, mot mitt sår, jag tvådde honom i mitt
varma blod, och såret läktes utan helande örter,
och gossen växte upp till en tapper dsjigit.»

Hadsji-Murat såg med ens sin mor så lefvande
framför sig, icke grå och skrynklig och tandlös, som
hon nu var, utan som den unga vackra kraftiga
kvinna, som burit honom på sin rygg öfver bergen
till farfadern, fastän han var hela fem år gammal
och stor och tung. Han mindes den rynkige,
gråskäggige farfadern, som satt och ciselerade i
silfver med sina ådriga händer och lärde sonsonen
att läsa böner. Han mindes källan nedanför berget,
dit han plägade gå med modern efter vatten,
hållande sig fast i hennes vida byxor. Han mindes
den magra hunden, som slickade honom i ansiktet,
och den egendomliga lukten af rök och sur mjölk,
när han gick med modern ut i lidret, där hon
mjölkade korna och kokade mjölken. Han mindes,
när han första gången fått hufvudet rakadt, och i
det glänsande kopparfatet, som hängde på väggen,
med förvåning varseblef sitt runda, blåsvarta
hufvud. Och då han mindes sig själf som liten, kom
han också ihåg sin älskade son Jussuf, hvars
hufvud han själf rakat för första gången. Nu var
denne son Jussuf redan en ung ståtlig dsjigit.
Han mindes sonen sådan, som han senast sett
honom. Det var den dagen, då han red bort från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free