Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför beslöt man inskränka antalet till fem, i det
man bad Hadsji-Murat icke taga alla sina murider
med sig. Men den 25 april red Hadsji-Murat ut
med dem alla fem. Just då Hadsji-Murat satte sig
upp på hästen, märkte kommendanten att alla fem
muriderna gjorde sig i ordning att följa med
Hadsji-Murat, och ropade åt honom, att han icke
hade tillstånd att taga med sig allesammans, men
som om han icke hört det, sprängde Hadsji-Murat
i väg, och kommendanten envisades icke. Med
kosackerna var en underofficer, riddare af
Georgskorset, en ung, ljus, frisk och rödblommig man,
vid namn Nasarof. Han var den äldste i en fattig
gammaltroende familj, hade vuxit upp faderlös och
försörjde sin gamla mor jämte tre systrar och två
bröder.
»Var försiktig, Nasarof, och rid icke för långt!»
ropade kommendanten.
»Nej, ers välborenhet,» svarade Nasarof, och
i det han reste sig i stigbyglarna och höll fast
geväret på ryggen, lät han sin präktiga bruna
valack sätta af i traf. Fyra kosacker följde efter
honom — Ferapontof lång och mager, tjufaktig
och sniken, Ignatof, som tjänat ut sin tid, en
medelålders kraftig bonde, som skröt med sin
styrka, Mischkin, en klen minderåring, åt hvilken
alla skrattade, och Petrakof, ung och ljushårig,
ende sonen i huset, alltid glad och vänlig. På
morgonen hade det varit dimma, men vid
frukostdags klarnade det, och solen sken på det nyss
utspruckna löfvet och på det unga, jungfruliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
