Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadsji-Murat - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmare, i det de under tjut och skrän sprungo
från buske till buske. Ännu en kula träffade
Hadsji-Murat i vänstra sidan. Han lade sig ner i diket
och ryckte åter ett stycke vadd ur beschmeten,
som han stoppade in i såret. Såret i sidan var
dödande, och han kände, att han skulle dö.
Minnen och bilder jagade i hvirflande hast förbi hans
fantasi. Än såg han framför sig den jättelike
Atununtsal-Khan, som, fasthållande den afhuggna,
hängande kinden med ena handen, med dolken i
den andra kastade sig öfver fienden, än såg han
den kraftlöse, blodfattige gubben Vorontsoff med
hans hvita, listiga ansikte och hörde hans lena
stämma, än såg han sin son Jussuf, än sin hustru
Sofiat, än sin fiende Sjamyls bleka ansikte med
det röda skägget och de plirande ögonen. Och
alla dessa minnen jagade förbi hans fantasi utan
att väcka några känslor hos honom, hvarken sorg
eller vrede eller önskan efter något. Allt detta
tycktes så obetydligt i jämförelse med hvad som
redan tagit sin början för honom. Hans starka
kropp fortsatte emellertid det påbörjade verket.
Med uppbjudande af sina sista krafter reste han
sig upp ur diket, aflossade pistolen mot en
framspringande soldat och träffade honom. Soldaten
stupade. Så kröp han helt och hållet fram ur
diket och gick, tungt haltande, med dolken i
handen, rätt emot fienderna. Några skott ljödo, han
vacklade och föll. Några milissoldater rusade
under triumferande skrän fram till den fallne. Men
hvad de trott vara ett lik, fick plötsligt lif igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
