- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
216

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•216 ANTECKNINGAR AF EREMITEN F[ODOR KUSMITJ

någon längtan efter, plågade och retade mig
ytterligare. Minnet af Marie Naryschkin, som öfvergifvit
mig for en liten obetydlig diplomat, pinade mig
också. Det var synbarligen både min fars och mitt
öde att bli svartsjuk på en Grgarin. Men jag låter
mig åter föras från ämnet af mina minnen. Jjg
sof icke på hela natten. När det började dagas,
drog jag upp gardinen, tog på mig min hvita
nattrock och ropade på kammartjänaren. Alla sofvo
ännu. Jag tog på mig röck, päls och mössa
och gick förbi skiltvakterna ut på gatan.

Solen hade nyss gått upp öfver hafvet, det
var en sval höstdag. Ute i friska luften kände
jag mig genast bättre till mods. De dystra tankarna
försvunno, och jag gick ner mot hafvet, som här
och hvar glittrade i solen. Men innan jag
kommit fram till det gröna huset i hörnet, hörde jag
från torget trummor och flöjter. Jag lyssnade och
förstod, att en bestraffning ägde rum på torget,
att det var någon, som fick slita spö. Hur många
gånger jag än dömt folk härtill, hade jag aldrig
åsett själfva skådespelet. Och besynnerligt nog,
så smälte tanken på den mördade sinnliga
skönheten Nastassja och på den piskade soldatens
sargade kropp samman till en nervretande känsla
af åtrå. Jag fick plötsligt lust att åse skådespelet.
Eftersom jag var civilklädd, kunde jag göra det.
Ju närmare jag kom, desto tydligare hördes
trum-hvirflarna och flöjtmusiken. Utan lornjett kunde jag
med mina närsynta ögon icke tydligt se något, men
jag urskilde redan de båda lederna af soldater och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free