- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
222

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•222 ANTECKNINGAR AF EREMITEN F[ODOR KUSMITJ

Den dagen rakade jag mig som vanligt och
i min tankspriddhet skar jag mig hårdt i hakan.
En massa blod strömmade, jag blef illamående,
svimmade, man skyndade till och lyfte upp mig.
Jag förstod genast, att detta skulle kunna komma
mig till pass vid utförandet af min plan, och fastän
jag kände mig alldeles kry, låtsade jag vara mycket
kraftlös och gick till sängs och sade till, att man
skulle skicka efter Vimiers medhjälpare. Vimier
skulle icke gått in på bedrägeriet, men denne unge
man hoppades jag kunna muta. Jag yppade min
afsikt och min plan för honom och erbjöd honom
80,000 rubel, om han gjorde, hvad jag begärde af
honom. Strumenski skulle, som jag visste,
antagligen dö under natten. Jag låg kvar till sängs,
ställde mig uppbragt på alla och släppte icke in
någon annan än den mutade läkaren. Denna
samma natt skulle han i ett badkar föra dit
Stru-menskis lik och lägga det i mitt ställe och
förklara att jag plötsligt aflidit. Och märkvärdigt nog
gick allt, som vi planerat det. Och den sjunde
november var jag fri.

Strumenskis lik begrafdes med stor ståt. Min
bror Nikolaus uppsteg på tronen, efter att ha
skickat de sammansvurna i fängelse. Jag träffade
sedan några af dem i Sibirien, där jag genomgått
lidanden, som voro små och obetydliga i
jämförelse med mina brott, och upplefvat stora fröjder,
som jag icke gjort mig förtjänt af, och hvilket jag
alltsammans skall berätta på dess rätta plats.

Nu när jag som sjuttiotvåårig gubbe står med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free