Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inga familjetvister. Det var alltså min amma,
denna rara Dunjascha. Mina förnämsta sköterskor
voro en tyska Sofja Ivanovna Benckendorf och
en engelska Praskovja Ivanovna Hazeler. Sofja
Ivanovna Benckendorf, tyskan, var en fetlagd,
hvithyllt dam med majestätisk uppsyn, när hon
utöfvade sin myndighet i barnkammaren, och
ytterligt ödmjuk och djupt nigande inför farmor, som
var ett hufvud mindre än hon. Mot mig var hon
på samma gång mycket slafvisk och mycket sträng.
Än var hon en drottning i sina vida kjortlar och
med sitt majestätiska regelbundna ansikte, än bar
hon sig åt som en tillgjord flickunge. Praskovja
Ivanovna Hazeler, engelskan, var rödhårig, med
långt ansikte och alltid mycket allvarlig. Men till
gengäld strålade hon alldeles upp, när hon någon
gång log, och det var omöjligt att icke småle
med.
Jag tyckte om hennes ordentlighet, hennes
renlighet och bestämda mildhet. Det föreföll mig,
som om hon visste något, som ingen annan visste,
hvarken mamma eller farmor, nej, icke en gång
själfva farmor.
Min mor minns jag först som en underlig,
sorgsen, öfvernaturlig och förtjusande syn — vacker,
pyntad, strålande af briljanter, i siden och spetsar
och med vackra, fylliga, blottade armar, kom hon
in i mitt rum och smekte mig med en underligt
bedröfvad och beklagande min, tog mig på sina
hvita, vackra armar, lyfte mig upp mot sitt ännu
vackrare ansikte, strök undan det tjocka, doftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
