Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång, då jag och bror Konstantin fördes in i
deras hälft af slottet. Det var stax före deras
utländska resa år 1781. Han sköt plötsligt undan
mig med handen och rusade med en förfärlig
blick upp ur länstolen och sade flämtande något
om mig och farmor. Jag minns icke hvad, jag
kommer bara ihåg orden: »après 62 tout est
possible.» Jag blef rädd och började gråta. Mamma
tog mig i sin famn och kysste mig och förde mig
sedan fram till honom. Han välsignade mig i
största hast och nästan sprang ut ur rummet,
klapprande med sina höga klackar. Först långt
efteråt förstod jag meningen med detta utbrott.
Han och mamma skulle resa under namnet »comte
et comtesse de Nord». Farmor ville det så. Och
han var rädd, att han under sin frånvaro skulle
bli förklarad förlustig sina rättigheter och jag
utnämnd till tronarfvinge.
Min Gud, min Gud! Och han satte så högt
värde på hvad som både kroppsligt och andligt
förstörde så väl honom som mig, och jag,
olycklige, satte lika stort värde på det!
Någon knackar, sägande: »I Faderns och
Sonens namn.» Jag svarade Amen. Jag skall
lägga undan min skrifning och gå och öppna.
Och om Gud vill, skall jag fortsätta i morgon.
13 december.
Jag sof dåligt och hade elaka drömmar. En
obehaglig, sjukligt utseende kvinna kom och tryckte
sig intill mig och jag var rädd, icke för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
