- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
233

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTECKNINGAR AF EREMITF.N FjODOR KUSMITJ 233

isynnerhet då hon. tog mig upp i knäet. Och
hvad jag också tyckte var obehagligt var hennes
händer, som voro gula, skrynkliga, glansiga och hala
med inåt krökta fingrar och onaturligt långa naglar.
Hennes ögon voro grumliga, trötta, nästan döda,
hvilket tillsammans med den leende tandlösa
munnen gjorde ett dystert, men icke frånstötande
intryck. Detta ögonens uttryck — som jag nu med
vämjelse påminner mig — tillskref jag, såsom man
intalat mig, hennes mödor och omsorger för sitt
folk, och jag tyckte synd om henne för detta
trötta uttryck i ögonen. Två gånger såg jag
Potemkin. Han var förfärlig, denne snede,
skel-ögde, jättelike, svettige och smutsige man.
Isynnerhet ingaf han mig fasa, därför att han var den
ende, som icke var rädd för farmor, utan med sin
skrälliga stämma talade högt och dristigt i hennes
närvaro, fastän han kallade mig ers höghet, smekte
och nöp mig. Bland dem, som jag under denna
min första barndomstid såg hos henne, var också
Lanskoj. Han var alltid tillsammans med henne,
och alla fjäsade för honom och uppvaktade honom.
Jag förstod naturligtvis icke då, hvad Lanskoj var,
utan jag tyckte mycket om honom. Jag tyckte
om hans lockar, hans vackra ben och vådor i de
åtsittande älgskinnsbyxorna, hans lyckliga, glada,
sorglösa småleende och briljanterna, som öfverallt
glittrade på honom. Det var en rolig tid. Man
förde oss till Tsarskoje, Vi rodde i båt, gräfde i
trädgården, promenerade, redo. Konstantin, som
var knubbig och rödlätt, »un petit Bacchus», som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free