- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
235

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Saltykof till vår uppfostrare. Icke den Saltykof,
som enligt all sannolikhet var vår farfar, utan
Nikolaj Ivanovitj som tjänstgjort vid vår fars hof,
en liten herre med stort hufvud, dum uppsyn och
en ständig grimas, som lille bror Kostja utmärkt
förstod att härma. Denna öfvergång i manliga
händer medförde för mig sorgen att skiljas från
Praskovja Ivanovna, min förra sköterska.

De människor, som icke haft olyckan att
födas i den kejserliga familjen, kunna, tror jag,
svårligen föreställa sig den förvrängda syn på
människorna och våra förhållanden till dem, som
vi få, som jag fick. I stället för den för ett barn
naturliga känslan af beroende gent emot de äldre
och fullvuxna, i stället för tacksamhet för alla de
fördelar, vi åtnjöto, ingaf man oss öfvertygelsen,
att vi voro några undantagsvarelser, som endast
med ett ord, ett leende icke blott gäldade allt det
goda, hvarmed man öfveröste oss, utan också
belönade och lyckliggjorde människorna. Man
fordrade visserligen af oss, att vi skulle vara artiga
mot folk, men med min barnsliga instinkt förstod
jag, att detta endast var ett sken, och att det icke
gjordes för de andras skull, för dem vi skulle
vara artiga emot, utan för vår egen, för att vår
storhet skulle bli ändå mera uppenbar.

Det är någon högtidsdag, och vi åka framåt
Nevski i en hög, väldig landå, vi två bröder och
Nikolaj Ivanovitj Saltykof. Vi sitta på framsätet.
Två pudrade lakejer i röda livréer stå bakom. Det
är en klar vårdag. Jag bär en öppen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 00:44:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hadsji/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free