- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
239

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade anteckningar af eremiten Fjodor Kusmitj - Mitt lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTECKNINGAR AF EREMITF.N FjODOR KUSMITJ 239

icke såg någonting, och så plötsligt här och hvar
döko upp som små holmar, »des éclaircies», där
man varseblef enstaka varelser och föremål, som
icke hörde ihop med något annat, utan på alla
håll voro omgifna af ett ogenomträngligt förhänge.
Så är det också med mina barndomsminnen.
Dessa »éclaircies» dyka först endast mycket sällan
upp ur det ändlösa hafvet af rök eller dimma,
sedan allt oftare och oftare, men till och med nu
är det tider, som icke efterlämnat ett spår i mitt
minne. Och ju längre jag går tillbaka, desto
sparsammare äro mina hågkomster. Jag har redan
omnämnt dessa glimtar från min första barndom
— Benckendorfs död, afskedet från föräldrarna,
Kostjas förmåga att härma, men det är också
några andra minnen från den tiden, som nu, när
jag tänker på det förflutna, dyka upp för mig.
Så till exempel kommer jag icke alls ihåg, när
Kostja först uppträdde och vi började vara
tillsammans, men jag minns lifligt, hur vi en gång,
då jag var sju år och Kostja fem, efter
midnattsmässan på julafton skulle gå och lägga oss och
begagnade oss af, att alla gått sin väg ur vårt rum,
för att krypa ner i samma säng. Kostja kom öfver
till mig i blotta skjortan och började med en
mycket rolig lek, som bestod i att vi klatschade
hvarandra på bara kroppen. Och vi skrattade, så
att vi kiknade, och voro mycket lyckliga, då
plötsligt Nikolaj Ivanovitj kom in i sin broderade röck
med ordnar och sitt stora pudrade hufvud, och
han spärrade upp ögonen och rusade fram till oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free