Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag minns, att det plågade mig, att det var
fyrkantigt. Ett enda fönster med en röd gardin. Ett
björkbord och en soffa med utåtböjda sidokarmar.
Vi gingo in. Sergej gjorde i ordning samovaren,
slog i te. Men jag tog en kudde och lade mig
på soffan. Jag sof icke, utan hörde, hur Sergej
drack te och ropade på mig. Men det var mig
en plåga att stiga upp och jaga bort slummern.
Jag låg kvar och slumrade till. Helt säkert hade
jag sofvit, ty då jag vaknade, fanns det ingen i
rummet, och där var mörkt. Jag var åter lika
vaken som förut i telegan. Att somna in igen
kände jag var alldeles omöjligt. Hvarför hade jag
kommit hit? Hvart skulle jag draga i väg? Ingen
egendom i världen kunde göra någonting till eller
ifrån för mig. Och så plågade jag mig själf så
olidligt. Nej, jag vill somna, jag vill glömma, men
jag kan icke, jag kan icke komma ifrån mig själf.
Jag gick ut i korridoren. Sergej låg och sof
på en smal bänk med armen nedhängande — han
sof sött, uppassaren med den röda fläcken sof
också. Jag gick ut i korridoren, i tanke att kunna
gå ifrån, hvad som plågade mig. Men det följde
efter nig och förmörkade allt. Skräcken grep
mig ånyo, starkare än förut.
»Men hvad är det här för dumheter?» sade
jag till mig själf. »Hvad är jag så ledsen öfver,
hvad fruktar jag för?»
»För mig,» svarade ohörbart dödens stämma.
»Jag är här.»
En iskall rysning lopp igenom mig. Döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
