- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
258

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vansinnigs memoarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25fi

EN VANSINNIGS MEMOARER

somnade jag, men icke i sängen, där jag lagt mig
några gånger, utan på soffan. Hela natten pinades
jag olidligt, kände åter hur min själ liksom ville
slita sig lös från kroppen. Jag lefver, har lefvat
och måste lefva, och rundt omkring mig är döden,
förintandet af allting. Hvad tjänar lifvet till? Måste
jag dö? Skall jag döda mig nu med detsamma?
Det skrämmer mig. Sitta och vänta på döden,
tills den kommer? Det skrämmer mig ändå mera.
Måste jag lefva? Hvarför? För att dö? Jag kunde
icke komma ut ur denna kretsgång. Jag tog en
bok, läste, glömde för ett ögonblick, och så kom
åter samma fråga och samma skräck. Jag lade
mig i sängen, blundade, men det blef ändå värre.
Gud har gjort detta, hvarför? Man svarar: fråga
icke, utan bed. Godt. Jag bad, bad återigen som
förr en gång i Arsamas. Men då och efteråt bad
jag på barnsligt vis, utan att tänka. Nu åter hade
min bön en mening. — Om Du finns, så
uppenbara dig för mig. Hvad är jag, hvarför är jag till?
Jag har bugat mig i stoftet, jag har läst alla böner
jag kunde, jag har själf hittat på nya. Uppenbara
Dig då. — Och jag låg stilla och väntade på svar.
Men intet svar kom, som om det icke funnits
någon, som kunde svara. Och jag förblef ensam
med mig själf. Och jag gaf mig själf svar i stället
för den, som icke ville svara. — För att lefva i det
tillkommande lifvet, svarade jag mig själf.
Hvarför då denna oklarhet, denna plåga? Jag kan icke
tro på det tillkommande lifvet. Förut, när jag icke
frågade med hela min själ, då trodde jag, men nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free