Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
HISTORIEN OM EN MODER 292
är behöfligt för berättelsens klarhet, af egna minnen
fullständiga, hvad som icke uttalats i hennes
anteckningar.
3 maj 1857.
»Börjar en ny dagbok. Den gamla har jag
icke skrifvit i på länge, och hvad jag skrifvit, var
ingenting bevändt med — en massa onödig
själf-dissekering, en massa känslosamhet och rent af
dumhet — förälskelsen i Ivan Sacharytj — ett
begär att bli omtalad, att gå i kloster. Jag har
också nyss läst igenom åtskilligt af de rara, näpna
anteckningarna från det jag var femton, sexton år.
Nu är det helt annorlunda, nu är jag tjugu år,
och jag älskar, älskar verkligt och är själf hänförd
öfver min kärlek, intalar mig inte ängsligt, att
detta icke är den rätta kärleken, att det icke är så
man älskar för lifvet, utan känner tvärtom med
bäfvan, att detta är den verkliga, ödesdigra kärleken,
att jag älskar alldeles för mycket och icke kan
annat än älska. Och jag blir rädd till mods. Det
är något allvarligt, något högtidligt förknippadt
med honom, med hans ansikte, med ljudet af hans
röst, med hvarje hans ord, trots det att han är
glad och alltid skrattar och förstår att vända allt,
så att det blir graciöst och kvickt och lustigt.
Alla bli uppspelta, och jag blir också uppspelt
och på samma gång högtidlig till mods. Våra
ögon mötas och sänka sig i hvarandra allt djupare
och djupare, och jag blir rädd, och jag ser, att han
också blir det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
