- Project Runeberg -  Hadsji-Murat och andra berättelser och utkast (Efterlämnade skrifter III) /
294

(1912) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

HISTORIEN OM EN MODER 294

Jag tittade åt trappan, han stod ännu kvar där,
stoppade med handen in skägget i munnen och
tuggade på det. Jag var rädd, att han skulle titta
upp, och gick ifrån fönstret, men i detsamma
hörde jag honom komma rusande uppför trappan.
Hur jag visste, hvad som skulle hända, vet jag
eke, men jag gick till dörren och stannade där
väntande. Hjärtat stod alldeles stilla på mig, och
jag kände en på samma gång glad och plågsam
beklämning. Hur kunde jag veta? — men jag
visste. Det hade ju kunnat hända, att han
kommit inrusande och sagt: ursäkta, jag glömde mina
cigarretter, eller något i den vägen. Det hade ju
kunnat hända. Hvad skulle det ha blifvit af mig
i så fall? Men nej, något sådant kunde inte ha
händt. Det gick, som det måste gå. Han såg
både triumferande och ängslig och beslutsam och
glad ut, ögonen lyste, det ryckte i kindmusklerna.
Han var i öfverrock och höll hatten i handen.
Ingen var där, alla voro nere på terrassen. »Marja
Alexandrovna,» sade han, i det han stannade på
öfversta trappsteget. »Det är bättre att få visshet
med ens än att gå och pinas, kanske oroar det er
också ...» Hur plågsamt glad kände jag mig icke!
Dessa ömma ögon, denna präktiga panna, dessa
skälfvande läppar, som voro så vana vid att småle!
Och denna blyghet, som uttalade sig i hela den
kraftiga, energiska gestalten. Jag kände, hur gråten
steg mig upp i halsen. Han såg troligen uttrycket
i mitt ansikte. »Marja Alexandrovna, ni vet, hvad
jag vill säga er? Inte sant?» — »Nej,» började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 16:26:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hadsji/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free