Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om en moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
HISTORIEN OM EN MODER 296
att midt i den värsta krigsbranden ha lämnat sin
plats i det ministerium, där han tjänstgjorde, och
gått ut som kornett vid ett regemente. Nu när
han kommit hem igen, var han villrådig om, hvart
han skulle vända sig. För militäryrket, isynnerhet
tjänstgöringen vid gardet, hyste han en föraktfull
ringaktning och ville icke i fredstid stå kvar som
officer. Én farbror ville emellertid ha honom till
sig i Kief som adjutant. En annan släkting
föreslog honom en plats i Konstantinopel Hans förre
öfverste kallade honom också till sig. Han hade
många goda vänner, och alla tyckte om Alexej
Lotuchin. Icke så, att de egentligen saknade
honom, när han var borta, men så, att när han
trädde in i ett rum, utbrusto nästan alla: »Nej, se
Aljoscha! Det var roligt!» Aldrig var han någon
till besvär, utan för de flesta gjorde han det
tref-ligare på alla möjliga sätt. Han kunde både tala
om historier och sjunga och spela gitarr, allt var
han mästare i. Och först och främst, var han
icke anspråksfull, utan en vacker, godmodig ung
man med godt förstånd och god uppfattning.
Under det han såg sig om, hvar och hos hvem han
skulle söka sitt verksamhetsfält, och, trots sin
skenbara sorglöshet, både såg sig om och öfvervägde
med allvarlig grundlighet, träffade han Voronofs i
Moskva. De bjödo honom till sig ut på landet.
Han kom, stannade en vecka, for sin väg och kom
efter en vecka tillbaka och friade.
Han var ett godt parti och fick ja med glädje.
Och så firades förlofningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
