- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
8

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN SAGORNAS Ö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordens inre uppstego heta vattenpelare, sjudande, porlande —
eld och dån, blixt och askregn; bergen brinna; högt uppe
bland de svarta molnen glimmar det — eldpelare stiga
upp — ah, den kommer, den kommer, den allt förtärande,
allt förintande glödande lavaströmmen; den dödar, kväfver,
begrafver; i sina eldarmar pressar den allt lefvande till
döds —

Och jöklarna sända isfyllda flöden att möta eldgapens
sjumilaströmmar af kokande lava; det fräser och hvisslar,
det ryker och rasar; ut mot hafvet bär det i väldig
brottning: is och eld, vatten och flytande, glödande sten. Hafvet
tränges tillbaka, isbergen därute stranda. Och jordböljorna
gå allt högre och högre, hela landet skälfver och bäfvar.

Nu remnar jorden!

Och ned i dess hemska djup sjunka de små torfhusen,
ack, i all sin ringhet dock rymmande ett lifs lycka och
fröjd — mina vänner — —

Jag ser dem sträcka sina händer mot höjden: hjälp oss,
hjälp oss, världarnas Herre — du allena hafver bergen i
din hand, du allena kan släcka jordens eld och stäfja
vattnens vrede, Herre hjälp, Herre hör oss!

Jag ser dem fly till sin jordtäckta kyrka; jag ser min
vän, den ädle, vid altarringen sträcka signande händer
öfver en liten skara böjda hufvuden — och marken bäfvar,
och jorden remnar, och Herrens låga tempel störtar samman.

O mina vänner i fjärran — — —

        

»Nej så vackra frimärken! Nya frimärken! Från
Island? Får jag dem —»

»Nej, får jag dem? Säg, tant, får jag dem?»

        

Det klingar som en lifvets vårsång genom de hemska
syner, min själ så lefvande skådat.

Det är mina små vänner som kommit; nu brottas de
om kuvertet, och min salomoniska dom måste fälla utslaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free