Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kåpan — är böjd. Och dock är du ej någon gammal man;
du skall heller icke bli det. Skynda, låt pennan ila!
Petrus de Dacia skrifver. Han skrifver om sin
ungdoms dagar, då han fick sin innerligaste önskan uppfylld;
då han kom till Köln att med ynglingar från alla länder
lyssna till den store bisp Alberti heliga lära och knyta
vänskapsband med andra fromma sanningssökare.
Han skrifver om den underfulla dag, då han först
skådade den utkorade jungfrun, Kristi brud, Christina.
Stumbelens by var så liten och fattig; bondkojan med de
låga väggarna så torftig och mörk. Och dock
uppenbarades därinom Guds härlighets sken i hans fromma
tjänarinna, och för Petrus, kommen fjärran från det nordliga
landet Dacien, vardt denna ringa boning ett helighetens
hemvist.
Ty där inne dvaldes jungfrun, honom dittills obekant,
honom därefter en dyrbar syster, en älskad dotter, hans
själs väninna, hans följeslagarinna på vägen till himlen.
Huru hade han ej i brinnande böner anropat Gud att en
gång i lifvet få möta en fullkomligt helig människa, i hvilken
himlens klarhet blifvit uppenbar på jorden, en människa,
som midt i världen förstod att försaka sig själf och
världens lockelser och hvars hela lif kunde blifva honom ett
föredöme, en ledning, en väckelse och andlig styrka.
Fastän många år förgått sedan dess och hans mörka
hår hunnit hvitna, känner han än i dag samma jublande
fröjd som då. Ty klart vardt det honom med ens, att
han böns var hörd och att detta möte var Herrens dyra
gåfva till hans ödmjuke och troende tjänare, den ringaste
af de ringa.
Att hennes anlete var utmärgladt af fasta och vaka,
att hennes hår var tofvigt och gestalten tärd och böjd,
det såg han ej. Ack — hennes ansikte var ej såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
