- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
57

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Huru bittert, då skilsmässans tid omsider var inne,
då budet kom från dominikanernas Främste i det nordliga
Dacien, att Petrus, den högt begåfvade brodern, skulle
draga vidare, till andra skolor, till de lärde männen i Paris,
att lära och se än mera och varda än visare och
frommare.

Ack, kan väl någon större visdom finnas än den,
som Christina med sin lefnad lär och förkunnar?

Broder Petrus känner dödens bitterhet vid att lyda;
men han lyder ändock, utan knot och utan dröjsmål. Han
vandrar barfota till Paris; jordiska ägodelar har han inga,
men i hans hjärta bor hoppet om ett återseende äfven
här på jorden. Och hvarom icke — ske Guds vilja —
kan ej själ tala till själ också från aflägsna länder?

Trots ödebygder och urskogar nå brefven fram och
vända svaren åter. Och hvart och ett af dem förvaras
af broder Petrus för att en gång inskrifvas i det stora
verket om den heliga Christinas lif. —

Christina låter genom bref bringa sin älskade broder
Petrus de Dacia sina böner inför Gud: »Huru sörjer jag
icke sedan eder afresa, långt mer än jag kunnat det ana,
ty jag betänker den vänskap, som I mig visat och för
hvilken jag eder så föga tacksam varit. Och när andra
bröder komma från Dacien, edert land, att besöka mig,
så gripes jag af sorg, att I så långt borta från mig ären.
Ty edra ord bragte mig tröst som ingen annans, och när
I taladen vid mig om min himmelske brudgum, jublade
mitt hjärta och fröjdade sig. Därför tackar jag ock Gud
för alla hans välgärningar. Och härmed sänder jag eder
en mantel, som I själf skolen bära, och en hufva. I hufvan
äro örter och kryddor, som I skolen äta. Jag ville så
gärna sända eder ännu flera gåfvor, om jag visste något,
som I kunden önska. Och så beder jag eder för Guds
kärleks skull: om I skiljens från denna världen, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free