- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
59

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I DET LANDET DACIEN.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyktadt; han drager hårdare åt det rep, som sammanhåller
hans svarta kåpa och vandrar genom Frankrike hemåt
till Dacien.

Icke kan Gud vredgas, om han lägger vägen öfver
Köln att där hälsa de dyra bröder och systrar, han
lämnat, och säga ett afskedsord till sin älskade dotter
Christina samt af hennes åsyn ännu en gång hämta styrka
för lifvets framtida kamp?

I Stumbelens by dyrkas Christina som ett helgon.
Härligare än någonsin lyser själens renhet ur hennes tärda
anlete. Broder Petrus böjer sitt hufvud inför henne och
tackar Gud, att han blifvit värdig en sådan kvinnas
vänskap.

Högtidligt rör sig processionen från den lilla kojan i
Stumbelen, framåt längs vägen åt Köln utmed Rhenflodens
strand. Pilträdens grenar vaja och människorna, som möta,
böja knä vid vägkanten. Ordensbröder och bönesystrar
följa jungfrun från Stumbelen, men vid hennes sida skrider
brodern Petrus.

Heliga mässor ljuda från kyrkan Sancta Maria in
Capitolio; rökelsekaren svängas; hostian utdelas; i koret
knäböjer jungfrun, hennes kropp synes stel och liflös;
hennes själ skådar himlen öppen och — o under — se
törnekronan, se den himmelska brudkransen kring hennes
tinning: Gloria deo, salve, salve regina!

—        —        —        —        —        —        —        —        —        —        

»O Christina, min syster och dotter, nu är det tid
att skiljas! På jorden se vi hvarandra icke åter.
Christina, du himmelens utkorade, lef väl — lef väl, o min
dyra!» —

Jungfrun, som utan klagan, ja, som med fröjd och
tack lidit så mycken plåga inför Gud, vrider sig af sorg
på den höstliga marken. Hon döljer sitt ansikte: hon
gråter bittert; öfver henne vajar pilträdet sina grenar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free