Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Wallensteins läger» har bragt en ny tid öfver den
tyska scenen. Allt hvad Tyskland äger af snille har vid
det nya seklets början strömmat till staden vid Ilm, det
nya Athen. Alla bildade nationer beundra dess glans och
ära. Dess andlige behärskare och ledare är Göthe, och
kring honom gruppera sig alla dessa, hvilkas namn du
kanske ännn icke känner, men som du en dag skall komma
att känna, delvis vörda och beundra, delvis älska.
Också Schiller och Lotte ha dragits hit till Weimar.
Naturligtvis. Schiller framför alla andra. Hvar skall väl
han ha sin rätta plats, om ej vid Göthes sida?
Schiller och Lotte ha lämnat sin trädgård och sitt hus i
Jena; de ha lämnat sin älskade Saaledal. Och i ersättning?
Ja, nu bo de i perukmakar Müllers hus i
Windischgasse. Väl har Schiller till jul köpt nya gardiner och
förhängen för att öfverraska Lolo, och väl har denna af
chère mère i Rudolstadt fått en vacker atlasklädning för
de weimarska festerna — men ack, aldrig mera får hon
sitta i fönstret och lyssna till den kära rösten från
trädgårdens arbetsrum, medan doften af liljor och rosor där
nerifrån omsväfvar henne och det hvita månskenet lyser
öfver hennes älskade dal.
Lolo har varit sjuk, illa sjuk. Och sorgetyngd har
Schiller hvarje natt vakat vid hennes bädd. Nu har
deras lilla dotter sett dagen. Nu är Lolo åter frisk. Har
man då ej skäl att vara glad? Äfven om man bor i
Weimars krokigaste gata. Den ligger ju så nära Thalias
tempel, hvars furste Schiller är. Och man behöfver endast
vika omkring rådhusknuten, så är man strax hos Göthe.
Och där är ståt, åh, hvad ståt och prakt och
rikedom! En sådan vacker rad af rum!
Du rycker mig i armen. Ja, jag ser det, lilla Ebba,
du tycker, att din mammas rum äro mycket större och
finare möblerade också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
