Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevuxna klippväggen satt han i djupa tankar och lyssnade
till den lilla bäcken, som öfver glänsande kiselstenar hade
så brådt att skynda bort till den tröga Ilm.
Jag skall en annan dag föra dig dit bort till »Schillers
bänk»; du skall se samma träd och buskar och lyssna till
samma källas sorl. Nu måste vi följa skalden tillbaka
till hans hem.
När han träder öfver dettas dörrar, är tungsinnet
borta. Lotte får intet ana, Lolo får ej bli ledsen. Skulle
den store skådespelsdiktaren icke själf kunna spela en roll?
Så han fröjdar sig åt sin goda aptit: ’Se Lotte, så
mycket jag äter!’
Och Lolo blickar upp, gladt och strålande: Schiller
får intet ana, han får ej veta hennes dagars sorg och
nätters vånda. Hon nickar muntert: ’Välbekomme!
Gesegnete Mahlzeit!’ Och hon låtsar ej se, huru få de bitar äro,
som ligga på hans tallrik.
Huru leker ej sedan den älskvärde husfadern med
sina barn. Den lilla Karoline får rusta om under hans
skrifbord; den lilla Emelie tar han på sin arm och smeker
henne ömt.
Han lägger planer, han talar om resor, han längtar
till hafvet, han längtar till Alperna; han skall bli frisk,
han skall bli stark; han skall skrifva nya verk, nya skådespel.
Han småler hoppfullt mot Lotte. Men till vännerna
hviskar han sorgset:
’Om I läggen planer för mig, så få de ej nå bortom
två år.’
Tappre, kämpande, sjuke man; modiga, själfförgätna,
trofasta kvinna!
Icke två, icke ett enda år mera är eder beskärdt.
Eder lyckas dag är ute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
