- Project Runeberg -  I häfdernas hall : verklighetssagor för de unga /
142

(1900) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRVISSO LEFVA DE DÖDE.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sade jag dig icke, lilla Ebba, att allt godt, som skänktes
Schiller, bragtes honom af våren? Äfven befrielsen, det
stilla smärtfria inslumrandet från all jordens öro och ängslan.

’Gud, kom från ofvan och bevara mig från ett
långvarigt lidande’, bad han halfhögt en natt, när feberns kyla
och hetta skakade hans svaga kropp.

Det var en skön majdag, då hans bön blef hörd.

’Solen, ack, låt mig taga afsked med solen’, hviskade
hans bleka läppar.

Lika blek som han, lika böjd som han förde Lotte
undan den röda gardinen.

Aftonsolens sista strålar lyste in i rummet och gåfvo
skaldens tärda drag ett skimmer af lif. Han log gladt,
och med glänsande ögon sände han sitt sköna land därute
sin afskedshälsning.

Solstrålen bleknade bort; ännu voro den döendes ögon
riktade mot fönstret, ännu dröjde de vid de i vårens ljusa
grönska klädda träden på höjderna kring Ilm. Farväl,
sköna värld, farväl, hulda natur! Moder Jord, tag ömt
emot din son!

Han sluter sina ögon och ligger orörlig.

Hand i hand bredvid hans bädd sitta systrarna från
Saaledalen, från ängarna kring organisten Unbehauns
boning.

Åh, en önskeplats!

I bådas hjärtan har kärleken till honom lefvat lika
varm som under dessa vårens och ungdomens härliga dagar,
då gula fjärilar fladdrade bland tusenskönorna på Saales
ängar och frukthagarna likt rodnande brudar höljde
Türingens täcka dalar. Två så goda, vackra systrar. Men
en blef hans brud. Den andra måste vika.

Och gjorde hon det icke själfmant? Icke ville väl
en syster störa sin systers lycka? För Schiller och Lotte
var Karoline alltid en fulltrogen vän. Ofta i nödens och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafderna/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free