Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 1. Ett ord skrifvet på ett hvitt blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedtjärade byxor, som tycktes antyda att han, trots
helgdagen, icke ämnade sig i någon kyrka. Hans tjocka, med
stora stift beslagna skor af groft läder, lämnade efter sig
i snön ett aftryck mera liknande ett fängelselås än en
människofot. Kvinnan däremot hade tydligen redan gjort
sin kyrktoalett. Hon bar en vid, stoppad kappa af svart
storprickigt siden och under den en mycket kokett
klänning af irländskt poplin, med omväxlande hvita och skära
remsor, och hade hon icke haft röda strumpor, kunde man
mycket väl tagit henne för en parisiska. Hon gick vägen
framåt med lätta och spänstiga steg, och på denna
obesvärade, dansande gång, som ännu icke gjort bekantskap med
lifvets bördor, kände man igen den unga flickan. Hon
hade denna flyktiga grace i hållning och sätt att föra sig,
som utmärker den finaste af alla öfvergångar, öfvergången
från barn till ungmö, skymningens sammansmältande
med gryningen, en kvinnas början i ett barns slut. Karlen
lade icke märke till henne.
Då hon kom till en dunge af järnekar vid hörnet af
trädgårdsmuren till ett ställe, som kallas Les Basses
Maisons, vände hon sig plötsligt om, och denna rörelse hade
till följd, att karlen betraktade henne. Hon stannade,
tycktes å sin sida betrakta honom ett ögonblick, lutade sig
ned, och mannen trodde sig se, att hon med fingret skref
något i snön. Hon rätade upp sig igen, fortsatte sin
promenad, ökade stegen, vände sig om ännu en gång, denna
gång skrattande, och försvann till vänster om vägen, på
en af häckar omgifven gångstig, som leder till slottet Lierre.
Då hon andra gången vände sig om, kände mannen igen
Déruchette, en förtjusande flicka i bygden.
Han kände ingen frestelse att skynda på sina steg
och befann sig några ögonblick därefter vid ekdungen.
Han tänkte icke längre på den försvunna flickan, och det
är troligt, att om i detta ögonblick en tumlare gjort ett
språng ute i hafvet eller en rödhakesångare flugit upp ur
buskarna, skulle mannen i fråga gått sin väg fram med
blicken fäst på rödhakesångaren eller tumlaren.
MHändelsen gjorde att han hade ögonen sänkta mot marken, hans
blick föll maskinmässigt på stället, där den unga flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
