Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 4. Impopularitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
henne några frågor, såsom: om hon hade någon ladugård,
om ladugården hade någon afloppstrumma, om denna
trumma inte gick alldeles inpå brunnen. Bondhustrun
svarade ja till alla dessa frågor. Då gick Gilliatt ut i
ladugården, lade om trumman och gaf den en annan riktning,
och vattnet i brunnen blef godt igen. Man hade i trakten
sina egna tankar om den saken. En brunn är inte först
bra och sedan dålig, utan orsak, man kunde omöjligt tro,
att brunnens sjukdom var naturlig, och det är verkligen
också svårt att tänka något annat än att Gilliatt hade
förhäxat brunnen.
En gång, då han begifvit sig till Jersey, kom man
underfund med, att han tagit in på S:t Clemens vid
Gengångaregatan — också någonting betydelsefullt.
I byarna har man för sed att samla allt, som säges om
en person; man jämför och lägger ihop dessa uppgifter,
och totalsumman blir ett rykte.
Det hände . en dag, att någon öfverraskade Gillatt,
då han blödde näsblod. Saken föreföll betänklig. En
fartygsskeppare, som rest mycket och nästan seglat jorden
rundt, försäkrade, att hos tunguserna alla trollkarlar blöda
näsblod. Då man ser en person blöda näsblod, vet man
hvad man har att rätta sig efter. Förståndigt folk
anmärkte likväl, att hvad som i Tungusien kännetecknar
trollkarlar, inte behöfver göra det i lika hög grad på
Guernesey. _
Ett år vid Mikaelitiden såg man honom gå in på en
äng, som ligger utmed stora vägen till Videclins. Han
hvisslade, när han’kom in dit, och ögonblicket därefter slog en
korp och strax därpå en skata ned på ängen. Händelsen
intygades af en notabel man, som sedan blef ledamot af
den tolfmannakommitté, som hade i uppdrag att göra
upp förslag till nytt register öfver de kungliga
inkomsterna af fågelfångsten på ön.
Några gamla gummor i Hamel, distriktet L’Epine,
påstodo sig alldeles säkert en gång i daggryningen ha hört
svalorna ropa: »Gilliatt! Gilliatt!»
Tilläggas bör äfven, att han icke hade något godt
hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
