- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
25

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 4. Impopularitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

En stackars karl piskade en dag en åsna. Åsnan
ville inte gå. Den stackars karlen gaf henne då med
träskon några sparkar i buken, och åsnan föll omkull.
Gilliatt sprang fram för att resa upp henne, men åsnan
var död. Gilliatt örfilade upp den stackars karlen.

- En annan gång, då han fick se en gosse komma ned
ur ett träd med en kull nykläckta bofinksungar, nästan
alldeles nakna, tog Gilliatt ungarna från gossen och var
nog elak att bära upp dem i trädet igen.

Då personer, som gingo förbi, gjorde honom före
bråelser därför, endast pekade han på det gamla
bofinksparet, som med jämmerskrin kretsade kring trädet och
icke’ kunde skiljas från sina ungar. Han var svag för
fåglar; det är ett tecken, hvarpå man vanligen känner igen
häxmästare och svartkonstnärer. ’

Barnen i trakten finna ett nöje att klättra ned på
strandklipporna och plundra fiskmåsarnas, tärnornas
och andra sjöfåglars bon. De hemföra från dessa
plundringståg ett rikt byte af blå, gula och gröna ägg, hvaraf
man gör de vackraste rosetter på spisarna. Som
strandklipporna stupa lodrätt ned i hafvet, händer det
emellanåt, att foten slinter och barnen falla utför och slå ihjäl:
sig. Ingenting kan gärna se prydligare ut än
fönsterluckor dekorerade med sjöfågelsägg. Men Gilliatt visste
inte hvad allt han skulle hitta på för att få ställa till
förargelse. Han klättrade med fara för sitt eget lif ut på de
brantaste klippväggarna och fäste där höknippor och
gamla hattar och alla slags fågelskrämmor, för att hindra
fåglarna att häcka där och följaktligen äfven barnen att
gå dit.

Det var af dessa orsaker Gilliatt var så godt som
hatad i trakten. Man kunde vara det för mindre än så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free