Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Första boken. Hur ett dåligt rykte smides ihop - 6. Isterbuken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
larna, men icke fiskarna. Ve de stumma! Han var en
utmärkt simmare. ,
Ensligheten skapar tänkare eller idioter. Gilliatt
föreföll att vara något af båda delarna. Vissa ögonblick såg
man hos honom den där »förvånade minen», hvarom vi
förut talat, och man kunde då ha tagit honom för ett fån.
Andra ögonblick åter hade han en obeskrifligt djup blick.
Det gamla Kaldeen hade dylika män att uppvisa; i vissa
stunder blef herdens ogenomskinlighet genomskinlig och
lät se magern.
Han var med ett ord endast en stackars människa, som
kunde läsa och skrifva. Det är sannolikt, att han stod
på den gräns, som skiljer drömmaren från tänkaren. Tän-
karen vill, drömmaren förhåller sig passiv. Ensligheten har
en djup inverkan på de enkla och okonstlade och ger deras
själar en viss rikare utbildning. Omedvetet genomträngas
de af en helig rysning. Det dunkel, hvari Gilliatts själ
befann sig, var till nästan lika delar sammansatt af två
element, mörka båda två, men mycket olika; inom honom
okunnigheten och svagheten, utom honom det
hemlighetsfulla och omätliga.
Genom att klättra bland klipporna, bestiga de
otillgängligaste branter, färdas omkring bland öarna i alla
väder, manövrera första bästa båt, natt och dag våga sig in i
de svåraste farleder, hade han tan att för resten draga
någon vinst däraf och endast af fantasi och för sitt nöjes skull,
blifvit en företagsam hafvets man.
Han var född lots. Den äkta lotsen är den sjöman,
som navigerar ännu mera på djupet än på ytan. Vågen
är ett yttre problem, som oupphörligt invecklas af
hafsbottnens konfiguration på det ställe, där fartyget går fram.
Då man såg Gilliatt segla på grunden och tvärsöfver
klipprefven i det normandiska öhafvet, kunde man trott, att
han under sin hufvudskål hade en karta öfver hafsbottnen.
Han kände till allt och trotsade allt.
Han kände prickarna och sjömärkena bättre än
hafstjädrarna, som slå ned på dem. De knappast märkbara
olikheterna, som skilja de fyra prickarna på Creux,
Alligande, Trémies och Sardrette från hvarandra, voro till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
