Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Andra boken. Mess Lethierry - 1. Oroligt lif och lugnt samvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
i stickande storm och fräsande störtsjöar, i hagel och ösregn
skynda nödställda fartyg till hjälp, rädda folk och rädda
last, kämpa med hafvet och stormen om dess byte. När
han på aftonen kom hem, satte han sig ned och stickade på
ett par strumpor.
Detta lif förde han under femtio år, från sitt tionde
till sitt sextionde år, det vill säga så länge han var ung. Vid
sextio år märkte han, att han icke längre orkade med en
arm lyfta städet i Varclins smedja; detta städ vägde
hundratjugufem kilo. Och på en gång anfölls han äfven af
reumatismen, så att han måste hålla sig stilla och säga hafvet
farväl. Han öfvergick från hjälteåldern till den patriarkaliska
och var numera endast en gammal hedersman.
Reumatism och välstånd kommo för honom samtidigt;
dessa båda produkter af ett strängt arbete hålla hvarandra
gärna sällskap. I det ögonblick man blir rik, är man äfven
kraftlös och förlamad. Det är kronan på lifvet. Nu skola
vi njuta, säger man.
På en ö sådan som :Guernesey består befolkningen af
människor, som tillbragt sitt lif med att gå omkring på sina
åkerlappar och sådana, som tillbragt sitt lif med att segla
omkring jorden. De utgöra två slag af plöjare: de som plöja
jorden och de som plöja hafvet. Till det senare slaget hörde
mess Lethierry. Men han kände äfven till landbacken.
Han hade haft ett hårdt och strängt arbetslif. Han hade
rest på kontinenten, under någon tid arbetat som timmerman
på varfven i Rochefort och Cette och som timmermansgesäll
vandrat Frankrike omkring, liksom han sedan gjorde turen
kring världen. Under dessa resor hade han äfven arbetat
på pumpverken i Franche-Comtés saltgrufvor. Denna
hederliga man hade haft en äfventyrares växlingsrika lif.
I Frankrike hade han lärt sig läsa, tänka och vilja. Han
hade gjort litet af hvarje, och från allt hvad han gjort hade
han som arbetets kärna dragit ut den omutliga redbarheten.
I grunden, till sin natur, var han dock sjöman. Vattnet
hörde honom till, i korthet sagdt, hela hans lif, på två
eller tre år när, hade varit ägnadt åt hafvet, »kastadt i sjön»,
som han själf brukade säga. Han hade seglat på de stora
hafven, Atlanten och Stilla oceanen, men han satte ändå La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
