Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Tredje boken. Durande och Déruchette - 10. En sjöfarandes berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Han hade varit närvarande, då den stora ormen kom från
Kanton till Saigon för att i pagoden i Cholen fira festen till
ära för Quan-nam, de sjöfarandes skyddspatronessa. I
Rio Janeiro hade han sett de brasilianska damerna om
aftnarna sticka i sitt hår små kulor af gasväf, hvar och en
innehållande en vagalumes, en vacker eldfluga, hvarigenom
deras hårklädsel ser ut som den vore af tindrande stjärnor.
Han hade i Uruguay kämpat mot ofantliga myrstackar och
1 Paraguay mot fågelspindlar, ohyggliga, ludna vidunder,
stora som ett barnhufvud, med fötter som hålla en
tredjedels aln i genomskärning, och anfallande människan genom
att sticka henne med sina hår, hvilka som pilar tränga in i
köttet och framkalla blåsor. Vid floden Arinos, en biflod
till Tocantin, i urskogarna i norra Diamantina, hade han
gjort bekantskap med det förfärliga flädermössfolket,
murcilagerna, ett slags albinos, som födas med hvitt hår och
röda ögon, bo i djupaste skogen, sofva om dagen, vaka om
natten, fiska och jaga i mörkret och se bättre då det icke
är månsken. Då han en gång tillsammans med en
expedition, i hvilken han deltog, hade slagit läger i närheten af
Beirut, hade en hygrometer blifvit bortstulen ur ett af
tälten; en trollkarl, klädd endast i ett par smala läderremsor,
ungefär som om en person endast vore klädd i sina
hängslen, företog sig då att skaka en bjällra i spetsen af ett horn
så ursinnigt, att en hyena kom och bar tillbaka
hygrometern. Det var nämligen hyenan, som var tjufven. Dessa
sannfärdiga historier hade så mycken likhet med sagor, att
de roade Déruchette..
Galjonen på Durande var föreningsbandet mellan
ångbåten och dottern. Denna galjon var mess Lethierry
synnerligen kär. Han hade beställt den af timmermannen
med uttrycklig tillsägelse, att den skulle göras lik
Déruchette. Likheten var så stor, som det kunde åstadkommas
med yxan. Det var en träkloss, som ansträngde sig att
se ut som en vacker flicka. För mess Lethierry var dock
illusionen fullständig. Han betraktade det tämligen
vanskapliga träblocket med en troendes öga och kände däri
fullkomligt igen Déruchettes drag. Det är ungefär på samma
sätt dogmen liknar sanningen och afgudabelätet Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
