- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
85

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Fjärde boken. Säckpipan - 2. Gilliatt tränger steg för steg in i det okända

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55
hans gömställe och synlig därifrån, där Déruchette någon
gång brukade slå sig ned.

Af de blommor, som han såg Déruchette plocka och
lukta på, hade han gissat sig till hennes smak i fråga om
parfymer. Hon satte konvolveln främst, därnäst nejlikan,
så kaprifolium och därpå jasminen. Rosen kom först i femte
rummet. Liljan såg hon på, men luktade icke på den.

Efter detta val af vällukter skapade Gilliatt sig en bild
af henne. Vid hvarje doft fäste han någon fullkomlighet.

Blotta tanken på att tilltala Déruchette kom håren
att resa sig på hans hufvud.

En gammal tiggerska, som af sitt kringstrykande yrke
tid efter annan fördes till den lilla gatan utmed
trädgårdsmuren till Les Bravées, fäste flyktigt uppmärksamheten på
dessa Gilliatts trägna besök vid denna mur och hans kärlek
till denna ensliga plats. Satte hon denna mans närvaro
utanför denna mur i samband med en kvinnas möjliga
befintlighet bakom samma mur? Märkte hon den osynliga
tråden? Hade hon i all sin skröplighet och sitt elände
förblifvit tillräckligt ung för att erinra sig något från de
ljufva ungdomsåren, och visste hon ännu i sin vinter och
sin natt, hvad morgongryning vill säga? Det är något vi
icke känna till, men det tyckes som om hon en gång, då
hon gick förbi Gilliatt, där han »stod på post», riktade mot
honom hela den kvantitet småleende hon ännu var mäktig
och mumlade mellan sina tandlösa käkar: »het på gröten!»

Gilliatt hörde dessa ord, öfverraskades däraf och
mumlade med ett inre frågetecken: »het på gröten! Hvad
menade käringen?»Han upprepade maskinmässigt orden
hela dagen, men kunde omöjligt förstå dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free