- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
103

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 1. Konversationen på värdshuset Jean - 2. Clubin får sikte på någon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

från Europa för att tjugu år därefter dyka upp som
storvisir hos Stormogul eller som kung i Tasmanien.

Att hjälpa folk på flykten var en industri och, genom
mängden af flyktingar, en mycket lönande industri. Denna
spekulation kompletterade vissa kommerser. Den som
ville fly till England vände sig till smyghandlarna, den
som ville fly till Amerika vände sig till sådana
långfärdssmugglare som kapten Zuela.

s Clubin får sikte på någon.
Zuela intog stundom sina måltider på värdshuset Jean.
. Sieur Clubin kände honom till utseendet.

Clubin var för resten alls icke högfärdig af sig; han
nedlät sig att till utseendet känna kanaljer. Ja, han gick till.
och med ibland så långt, att han kände dem personligen och :
midt på öppen gata hälsade på dem och tog dem i hand.
Han talade engelska med en smuggler och rådbråkade
spanska med en contrabandista. Han hade ett förråd af
sentenser hvad denna sak angick: »Man kan ha godt af att
lära känna det onda.»— »Skogvaktaren har nytta af att
tala med tjufskytten.»— »Sjöröfvaren är ett klippgrund,
lotsen bör därför pejla honom.»— »Jag smakar på en skurk
som läkaren smakar på ett gift.»— Det fanns ingenting att
invända mot detta. Alla människor gåfvo kapten Clubin
rätt. Man fann det alldeles i sin ordning, att han icke visade
något löjligt pryderi. Hvem skulle då vågat säga något illa
därom? Allt hvad han gjorde, skedde tydligen »för
tjänstens bästa». Allt hvad han företog sig, var enkelt och
naturligt.. Ingenting kunde kompromettera honom. :
Kristallen kunde förr få en fläck än han. Detta förtroende var
den rättmätiga belöningen för en långvarig redbarhet, och
däri ligger just det förträffliga i ett stadgadt anseende.
Clubin måtte göra eller synas göra hvad som helst, så
uttyddes det alltid till det bästa eller såg man däri på sin höjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free