Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 5. Fågelplundrarna - 6. La Jacressarde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Det var klart, att endast djäflarna kunde tala så.
Också lyssnade barnen icke längre, utan flydde
detsnabbaste de kunde, denna gång på fullt allvar, den lilla
fransmannen, som ändtligen blifvit öfvertygad, springande ännu
fortare än de andra,
Tisdagen efter denna lördag var sieur Clubin med
Durande åter i S:t Malo.
Tamaultpas låg alltjämt på redden.
Medan sieur Clubin satt och rökte sin pipa, irågade han
värden på härdshuset Jean:
»Nå, när tänker den där Tamaulipas ge sig af?»
»I öfvermorgon», svarade värden.
Denna afton superade Clubin vid kustvakternas bord
och gick mot sin vana ut efter kvällsvarden, hvilket hade
till följd, att de, som kommo för att anmäla frakter, icke
funno någon på Durandes kontor. Denna försumlighet
af en eljest så punktlig man väckte någon uppmärksamhet.
Det vill synas som om han samtalat några ögonblick
med sin vän växlaren. Det var redan öfver midnatt, då
han kom tillbaka.
6.
La Jacressarde.
För fyrtio år sedan hade S:t Malo en gränd kallad
Cautanchezgränden. Denna gränd finns ej mera, den har
ingått i hvad som måst försvinna vid stadens förskönande.
Det var en dubbel rad af trähus, som lutade sig mot
hvarandra och lämnade mellan sig tillräckligt utrymme
för en rännsten, som man kallade gatan. Man gick med ett
ben på hvardera sidan om rännstenen, i beständig fara att
stöta hufvud eller armbågar mot husen till höger eller
vänster. Dessa gamla träbaracker från den normandiska
medeltiden ha nästan mänskliga profiler; skillnaden är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
