Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 8. Karambolage mellan den röda och den svarta bollen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
och där syntes på den, sannolikt bar vapen, Klippspetsen,
där denna man befann sig, var en tämligen stor plattform,
beströdd med fyrkantiga klippblock, liknande ofantliga
kvaderstenar, med trånga passager mellan dem. Denna
plattform, som var beväxt med ett kort men frodigt gräs,
sluttade åt hafssidan med en fri och öppen fläck, som
sträckte sig ända ut till klippväggens kant. Denna
klippvägg, som höjde sig sextio fot öfver hafvet vid högflod,
såg ut som den varit huggen efter lodsnöre, så fullständigt
vertikal och rät var den. Dess vänstra hörn var dock
förvittradt och erbjöd en af dessa för granitformationen
egendomliga, naturliga trappor, hvilka föga bekväma
afsatser stundom fordra en jättes steg eller en lindansares
språng. Denna massa af öfver hvarandra ramlade
klippblock sträckte sig lodrätt ända ned i hafvet. Att gå utför
här var halsbrytande, men en skicklig klättrare kunde
1 alla fall göra det och under själfva klippmuren stiga i en
båt.
Det blåste en lätt bris. Mannen i uniformskappan
stod framåtlutad, med vänstra handen fattande om högra
armbågen, det ena ögat tillslutet och det andra tryckt mot
en tub, som han stadigt höll med högra handen. Han
tycktes försjunken i ett uppmärksamt betraktande. Han
hade närmat sig kanten af bråddjupet och stod där orörlig
med blicken oafvändt fäst på horisonten. Det var
högflod, hafvet slog under honom mot klippväggens fot.
Föremålet, som denna man betraktade, var ett fartyg
ute på öppna sjön, som onekligen förehade en egendomlig
manöÖver.
Detta fartyg, som för en knapp timme sedan lämnat
S:t Malos hamn, hade lagt sig stilla bakom Les Banquetiers.
Det var en tremastare. Han hade icke kastat ankar,
kanske emedan bottnen icke skulle gifvit honom
tillräckligt svajrum, utan endast lagt bi.
Mannen, hvilken, såsom hans uniformskappa
utvisade, var en kustvakt, följde med spänd uppmärksamhet
alla tremastarens manövrer. Skeppet hade som sagdt
drejat bi och låg med förmärsen brassad back, stormärsen
brassad fullt och kryssmärs och kryssbramsegel brassade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
