- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
142

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Femte boken. Revolvern - 8. Karambolage mellan den röda och den svarta bollen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Det uppstod ett ögonblicks tystnad.

»Det är utvaldt folk, dessa kustvakter», fortfor Clubin
»nästan allesammans för detta sjömän. »

»Jag har märkt», sade Rantaine »att folk som dör,
1 allmänhet lämna efter sig hustru och fem barn. »

Sieur Clubin fortfor:

»Gissa hvad jag gifvit för den här revolvern.»

»Det är en vacker pjäs», svarade Rantaine.

»Hvad anser ni den vara värd?»_

»Jag skulle vilja ge en stor summa pengar för den. »

»Den har kostat mig hundrafyrtiofyra francs.»

»Ni har köpt den i vapenbutiken i Coutanchezgränden?»

Clubin fortfor:

»Han skrek inte. Rösten kväfs i fallet.»

»Det blir en frisk blåst i natt, sieur Clubin. »

»Jag ensam känner hemligheten. »

»Bor ni fortfarande på värdshuset Jean?»
frågadeRantaine.

»Ja, man har det ganska bra där.»

»Jag vill minnas, att jag där ätit en utmärkt surkål. »

»Ni måste vara ofantligt stark, Rantaine. Hvilka
axlar ni har! Jag skulle inte för allt i världen vilja ha en
näsknäpp af er. Jag däremot, när jag kom till världen, var
jag så klen, att man inte visste, om man skulle lyckas göra
någonting af mig.»

»Men man har lyckats, dess bättre.»

»Ja, jag bor fortfarande kvar på mitt gamla Jean.»

»Vet ni, sieur Clubin, hur det kom till, att jag kände
igen er? Jo, det var därför, att ni kände igen mig. Jag
tänkte för mig själf: det skulle ingen mer än Clubin kunnat
göra.»

Och han tog ett steg framåt.

»Gå tillbaka där ni stod, Rantaine!»

Rantaine lydde och sade därvid för sig själf:

»Man blir ett barn inför de där satans maskmerna’»

Sieur Clubin fortfor:

»Låt oss ta vår ställning litet närmare i betraktande.
Till höger om oss, åt S:t Enogat till, ha vi en annan
kustvakt, nummer sexhundraaderton, som är vid lif, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free