- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
167

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 4. Kapten Clubin visar alla sina utmärkta egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

afstånd. Om vinden kastade om, kunde man undgå att
dyka in i töcknet, men då måste den också genast kasta
om. Det korta afståndet minskades synbart. Durande
gick och tjockan gick, den kom mot fartyget och fartyget
gick mot den.

Clubin gaf befallning att öka farten och hålla mera
ostligt.

Man gick på det sättet en stund alldeles utmed
töckenväggen, men denna skred ouppbhörligt framåt. Fartyget
befann sig dock ännu i fullt solljus.

Under dessa ”manövrer, som svårligen kunde lyckas,
gick tiden, och natten kommer snart i februari.

Guerneseyaren betraktade en stund tjockan och sade
därpå till maloensarna:

»Det var en otäck tjocka, som kommit där. »

»Man kan inte tänka sig något ruskigare på hafvet»,
anmärkte den ena maloensaren.

»Ja, en sådan där tjocka kan alldeles skamma bort
resanm», tillade den andra maloensaren.

Guerneseyaren gick fram till kapten Clubin:

»Jag är rädd för, kapten, att tjockan hmner OSS. »

Clubin svarade:

»Jag ville stanna kvar i S:t Malo, men man rå.dde mig .
att gå.»

»Hvem då?»

»Gammalt och erfaret folk.»

»Ni gjorde också rätt som gick. Hvem vet om det inte
blir storm i morgon. Den här årstiden får man vara
beredd på det värsta.»

Några minuter därefter trängde Durande in i
dimbanken.
Det var ett egendomligt ögonblick. Plotshgt sågo
de, som voro i aktern, icke längre dem, som voro i fören.
En mjuk, grå vägg skar båten midt itu.

Ögonblicket därpå var hela fartyget inne i tjockan.
Solen var numera endast ett slags stor måne. Alla
började plötsligt skaka af köld; passagerarna togo på sig sina
ytterrockar, besättningen sina kavajer. Hafvet, nästan
utan ett veck på ytan, visade lugnets kalla hot. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free