Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 4. Kapten Clubin visar alla sina utmärkta egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Kapten Clubin, som under tiden kommit fram till de
båda samtalande, lade handen på parisarens axel.
»Sch’»sade han. »Tänk på hvad ni säger — vi äro
nu på hafvet.»
Ingen yttrade ett ord mera.
Efter fem minuter hviskade Guerneseybon, som hört
allt, i örat på maloensaren:
»Det är en religiös kapten vi ha!»
Det regnade icke, men likafullt började man känna sig
våt. Man kunde endast af tillökningen i känslan af obehag
och vantrefnad sluta till den väglängd man tillade. Det
föreföll som om man inträdde i sorgens dystra regioner.
Tjockan utbreder tystnaden öfver oceanen: hon söfver
vågen och förkväfver vinden. I denna tystnad hade
Durandes rosslande någonting oroligt och klagande.
Man mötte icke längre några fartyg. Om några
befunno sig ute på hafvet, vare sig åt Guernesey eller S:t
Malo till, voro de mycket långt bort och utanför tjockan,
och den i töckenmassan inbäddade Durande kunde icke
vara synlig för dem. Hennes långa rökpelare, som icke
hade något fäste, tedde sig för dem som en svart komet på
en hvit himmel.
Plötsligt röt Clubin till:
»Usling, du har satt falsk kurs! Du kommer att
sätta os på grund. Gjorde jag rätt, skulle jag slå dig i järn.
Gå din väg, fyllbult!
Och han fattade själf rodret.
Den förödmjukade rorgängaren drog sig skamflat
framåt fören.
Guerneseyaren yttrade:
»Nu ä” vi räddade. »
Båten fortfor att skjuta stark fart.
Vid tretiden började det nedersta töckenlagret lyfta
sig, och man återsåg en flik af hafvet.
»Jag tycker inte om det härs», sade guerneseyaren.
Tjockan kan i själfva verket endast lättas af solen
eller vinden. Lättas den af solen, är det ett godt tecken,
lättas den af vinden, är det mindre godt. Och nu var det
för sent för solen; klockan tre på eftermiddagen en
februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
