- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
171

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 4. Kapten Clubin visar alla sina utmärkta egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

dag är solens kraft bruten. Att vinden sticker upp på nytt
vid denna kritiska tid på dagen, är mindre önskligt; det är
ofta ett förebud till storm.

Brisen var dock så lätt, att den knappast kändes.

Clubin, där han stod med blicken oafvändt på
nakterhuset och handen fast sluten om rorpinnen, muttrade för
sig själf, så att passagerarna kunde höra det:

»Ingen tid att förlora, den fyllbulten har försenat oss.»

Hans ansikte var för öfrigt alldeles uttryckslöst.

Hafvet började nu vakna ur sin slummer under tjockan.
Man kunde redan skymta några små böljor. Glasaktiga,
ljusa fläckar visade sig här och där på ytan. Dessa
ljusfläckar väcka sjömännens oro. De ge tillkänna hålen, som
den högre vinden rifver i tjockans tak. Dimtäcket lyfte
sig, men endast för att falla ned igen så mycket tätare.
Stundtals var det fullkomligt ogenomskinligt. Fartyget
var inneslutet af ett verkligt isberg af tjocka. Emellanåt
öppnade sig halft denna fruktansvärda cirkel som en
kniptång, afslöjade en flik af horisonten och tillslöt sig därefter
på nytt.

Guerneseyaren stod, med tuben för ögat, i fören som
en utkik.

En rämna öppnade sig i töckenväggen, men tillslöts
lika hastigt.

Guerneseyaren vände sig, blek af förskräckelse, om
och ropade:

»Kapten Clubin!»

»Hvad är det?»

»Vi styra rakt på Hanoisskäret.»

»Ni misstar er», svarade Clubin lugnt.

»Jag är fullkomligt säker på det.»

»Omöjligt. »

»Jag såg alldeles nyss klippor vid horisonten.»

»Hvar?»

»Åt det där hållet.»

»Det är öppna hafvet. Omöjligt.»

Och Clubin styrde fortfarande kurs rakt som
passageraren pekade.

Guerneseyaren satte åter tuben för ögat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free