- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
174

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 5. Clubin sätter kronan på verket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Besättningen och passagerarna lyssnade, darrande af
ångest och oro, med blicken ifrigt fäst på kaptenen.

Att lätta fartyget var utan ändamål och dessutom
ogörligt. För att kasta lasten öfverbord skulle man varit
tvungen att öppna lastportarna och därigenom endast
gifvit vattnet nya ingångar. Att kasta ankar var alldeles
onödigt; man var fastspikad. Dessutom skulle kättingen
säkerligen på denna botten gått oklar om stocker. Då
maskinen ännu icke var skadad och stod till fartygets tjänst,
så länge elden i ugnarna ännu icke var släckt, det vill säga
några minuter till, kunde man kanske med dess tillhjälp
rycka fartyget af grundet. Men i så fall skulle man genast
gått till botten. HKlippan tillstoppade i viss mån läckan
och försvårade vattnets inträngande. Blefve detta hinder
undanröjdt, skulle det bli omöjligt att täta läckan och
pumpa fartyget läns. Den, som rycker ut dolken ur
hjärtsåret, dödar på fläcken den sårade. Att lösgöra sig från
klippan var detsamma som att gå till botten..

Oxarna, som nu träffades af vattnet i lastrummet,
började böla.

Clubin kommenderade:

»Gör slupen klar!»

Imbrancam och Tangrouxlle rusade fram till däverten
och gjorde tackellinorna klara. Den öfriga besättningen
stod förstenad af fasa och såg på.

»Hugg i, alla man!»kommenderade Clubin.

Denna gång lydde alla.

Clubin, alltjämt med samma lugn, fortfor att
kommendera:

»Håll an! Fira! Skaka ut tackellinorna bättre! Hugg
i alla på en gång! Vackert! Kommer gör han!»

Slupen var i sjön.

I samma ögonblick stannade Durandes hjul, röken
upphörde, vattnet hade trängt in i ugnen.

Passagerarna, som åkte nedför fallrepstrappan eller i
ifvern höggo tag i något löpande gods, snarare föllo
handlöst än stego ned i slupen. Imbrancam lyfte upp den
fortfarande afsvimmade turisten, bar ned honom i slupen
och gick därpå upp igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free